10.
jag är en minnesvärd hjälte som blev bortglömd.
tunga hjärtslag, kaos i min hjärna.
kom hit, tillbaks.
dina steg så långt ifrån mig nu.
jag är förvirrad och bortappad bland alla dessa ord.
mardrömmar om nätterna som letar sig innanför min kropp.
tunga hjärtslag, kaos i min hjärna.
kom hit, tillbaks.
dina steg så långt ifrån mig nu.
jag är förvirrad och bortappad bland alla dessa ord.
mardrömmar om nätterna som letar sig innanför min kropp.
9.
jag var säker på att jag hade slutat känna något.
att blodet i min kropp hade slutat pumpas på nytt.
men i mina armveck lyser blodådrorna blått och jag inser,
man slutar aldrig känna.
att blodet i min kropp hade slutat pumpas på nytt.
men i mina armveck lyser blodådrorna blått och jag inser,
man slutar aldrig känna.
8.
Att förlora någon är det värsta som finns.
Oavsett om de försvinner på grund av döden, eller om de försvinner på grund av livet.
Började gråta när jag hittade denna kommentar. Den slog till rätt i hjärtat för det var så sant. En kommentar som jag själv lämnat.
1.
Han frågade mig varför jag såg så ledsen ut och jag svarade med gråten i halsen att jag skulle sakna honom. Han kramade mig och sa att vi snart skulle ses igen, sen gav han mig en puss. Det är rätt den här gången. Det känns i hela min kropp.
När jag tänker på det så känns det helt surrealistiskt. Han har alltid funnits i närheten, alltid runt omkring. Men han hade aldrig riktigt nuddat mina tankar på samma vis som han gjorde den där dagen då vi fick upp ögonen för varandra på ett helt annat sätt än innan. När kärleken slår till, slår den till hårt. För allt jag kan tänka på nu är honom. Hur han säger mitt namn, hur hans skratt alltid får mig att bli varm inombords, på hans doft och hur hans ögon kan få mitt hjärta att slå dubbelslag. Han får mig att känna. Och, för mig är det de finaste en annan människa kan få någon att göra. Att känna.
