1.
Han frågade mig varför jag såg så ledsen ut och jag svarade med gråten i halsen att jag skulle sakna honom. Han kramade mig och sa att vi snart skulle ses igen, sen gav han mig en puss. Det är rätt den här gången. Det känns i hela min kropp.
När jag tänker på det så känns det helt surrealistiskt. Han har alltid funnits i närheten, alltid runt omkring. Men han hade aldrig riktigt nuddat mina tankar på samma vis som han gjorde den där dagen då vi fick upp ögonen för varandra på ett helt annat sätt än innan. När kärleken slår till, slår den till hårt. För allt jag kan tänka på nu är honom. Hur han säger mitt namn, hur hans skratt alltid får mig att bli varm inombords, på hans doft och hur hans ögon kan få mitt hjärta att slå dubbelslag. Han får mig att känna. Och, för mig är det de finaste en annan människa kan få någon att göra. Att känna.
Kommentarer
Trackback
