10.
tunga hjärtslag, kaos i min hjärna.
kom hit, tillbaks.
dina steg så långt ifrån mig nu.
jag är förvirrad och bortappad bland alla dessa ord.
mardrömmar om nätterna som letar sig innanför min kropp.
9.
att blodet i min kropp hade slutat pumpas på nytt.
men i mina armveck lyser blodådrorna blått och jag inser,
man slutar aldrig känna.
8.
Att förlora någon är det värsta som finns.
Oavsett om de försvinner på grund av döden, eller om de försvinner på grund av livet.
Började gråta när jag hittade denna kommentar. Den slog till rätt i hjärtat för det var så sant. En kommentar som jag själv lämnat.
7.
- Jag åker hem.
- Varför?
- För jag existerar inte här.
6.
Jag ljuger för mig själv för jag vill att det ska vara sanningen.
5.
Kanske är jag känslig, för känslig. Men när något gör ont i mig, gör det så ont att jag knappt kan andas. Hela världen rasar och just då finns det inget som kan få mig att bygga upp den igen.
4.
Varje gång jag rör vid honom inser jag att allt jag behöver och vill ha, är precis framför mig.
Utan hans beröring vill jag inte känna någonting alls.
3.
Det är hur han tittar på mig, hur han säger mitt namn och hur han får hela världen att försvinna när hans ögon möter mina. Jag föll direkt, och jag fortsätter fortfarande att falla.
2.
Det skrämmer mig hur han får mig att aldrig vilja lämna hans sida. Hur jag alltid vill känna hans ögon vilandes på mig. Veta att han är där och får mig att känna mig trygg.
Det var länge sedan jag gav så mycket av mig själv. Länge sedan jag vågade ge vad jag tror ingen vill ha, mina hjärtslag. Men han skrattar åt mig när jag sjunger falskt och han pussar på mig så fort glöden i mina ögon försvinner och ersätts med tomhet.
1.
Han frågade mig varför jag såg så ledsen ut och jag svarade med gråten i halsen att jag skulle sakna honom. Han kramade mig och sa att vi snart skulle ses igen, sen gav han mig en puss. Det är rätt den här gången. Det känns i hela min kropp.
När jag tänker på det så känns det helt surrealistiskt. Han har alltid funnits i närheten, alltid runt omkring. Men han hade aldrig riktigt nuddat mina tankar på samma vis som han gjorde den där dagen då vi fick upp ögonen för varandra på ett helt annat sätt än innan. När kärleken slår till, slår den till hårt. För allt jag kan tänka på nu är honom. Hur han säger mitt namn, hur hans skratt alltid får mig att bli varm inombords, på hans doft och hur hans ögon kan få mitt hjärta att slå dubbelslag. Han får mig att känna. Och, för mig är det de finaste en annan människa kan få någon att göra. Att känna.
